Jag kunnde inte komma åt Perfekt - Nästan... Men nu kommer en ny Blogghistorien, Det försvunna barnet.

Jag hoppas att ni ska gilla den!

Detta är Sara Mamma och hennes dotter Alma.  Det lever ett liv med bråk men med mycket kärlek.

Almas pappa, Herman dog i en bilolycka.

Det här är Daisy, en svart Labrador är familjens hund. Men en bra vakt-hund

Det är fulfart hella tiden.

En dag bästämde sig Sara för att ta med Alma till ett konst museum. Sara hade frågat sin barndoms vän, Collies.

Men Sara har spisen på men märker inget.

När dem väl är framme ser Sara, Collies. Han ser licka... Huum... Opasande.

"Hej, Sara! Det var längesedan!" Sa Colliens."

"Det var längesedan man såg Alma. Vad stor hon har blivit!"

"Ja, hon har värkligen väkst. Hur har du haft det då?"

"Bra, tack."

Då kommer en kvinna in i rumet och skriker:

"Sara, det briner hos dig!!"

"Onej, Collies ta Alma! Jag måste gå."

"Men jag kan ju inte...! Jag vet inget om barn!"

"Ta er till statsparken, där gillar hon att vara!"

"Nej, men... Ockej..."

Hur ska jag göra? Jag vet inget om barn och jag gillar ju Sara men hur ska jag kunna säga det?

Så tängte Collies med medan han sprang till statsparken.

"Här ta den här flaskan." sa Collies. "Jag tror att jag ska köpa en kopp choklad."

Collies köpte sin choklad men när han kom tillbaka så var Alma borta. Han blev helt utomsig.

"Jag kan inte säga det här till Sara."

Låter det bra? Komentera isåfall.

Ha det bra allihopa kanelmunkar! ^^