Tja! Ni har någ lagt märke till att uppdateringen är dålig? Troligen. Men jag har inte haft tid bara... Men nu till nåt helt annat. Jag har väl nån sjukdom (som jag nyss hittat på), att jag  ALDRIG blir nöjd med headern! Så nu har jag gjort två headers som ni får säga vad ni vill om. MEn bara om ni säger vilken som är bäst! 

OBS! Bilderna till Övernaturligt val är på en annan dator!

Här kommer dem:

1.

2.

Så nu är det upp för er att bestämma!

Del 5: Hemkomsten

Sista Delen!

När jag kommer ut ur portalen i min trädgård igen kommer Morfar springande emot mig.

Först tror jag att han är arg, men när han är framme hos mig ger han mig en bamsekram och jag kramar tillbaka. Jag har inte fattat hur mycket jag har saknat honom.

"Jag har varit så orolig för dig." Säger han. "Var har du varit någonstans?"

Så jag förklarar allt och även om jag ser att morfar inte tror på det fullt ut, så ser jag att han lyssnar och på något sätt litar på mig.

När jag har förklarat för morfar ser jag Day komma gående. Fast han har andra kläder och hår.

"Day!" Skriker jag och han tittar upp.

Jag kan se att han inte känner igen mig.

"Jag heter Danny" säger han.

Jag försöker desperat förklara för honom att jag var med honom i framtiden men han trodde jag var helt knäpp!

I ren desperation kysste jag honom, och när jag förfärad över vad jag gjort drog mig ifrån honom, så sa han:

"Jag minns dig. Du heter Nightly."

Sedan kysste han mig och vi kunde leva i då/nu-tiden lyckliga i alla våra dagar.

Hoppas ni kunde känna igen Day.

Sammarbete med Aggie!

Ni fattade nog allt med rubriken, man aja, tävlingen slutar del första februari. Så om du vill kan du fortarande vara med!

Länk till tävlingen

Tävli8ngen går ut på att bygga ett hus till familjen Karlsson.

"Nej, men är det inte pudeln och flågeln?" sa en tillsynes ung man (med ett hånande tonfall) till Tiff och Grimm.

"Japp, fläddermus. Jag ser att du har tappat mjölktänderna." kontrade Grimm.

"hörni." sa Tiffany. "Om ni ska bo här så kan vi inte hålla på såhär."

"Visst Pippin." 

"Men hörni, den lukten känner jag igen. Var är mäniskan?" sa vampyren.

"Det är inte mat Isaac. Det är den utvalda från människorna. Han heter Kevin Stirelhelm. Det är hans farfars mammas morfars farfars mormors pappa. som var den som startade det här jobbiga kriget." sa Grimm.

"Ja, juste. Men när han har valt sida, kan vi käka han då?"

"Ice!" sa det tillsynes ennu yngre kvinnan och knuffade till Isaac lätt. Grimm hade först inte lagt märke till henne. Men nu kom en kännsla som han inte kännt på väldigt länge. Han var kär.

"Okejokej... Men om vi skulle ta och hämtamaten... Jag menar Kevin, så kan vi få slut på allas väntan." sa Isaac.

"Dommaren är här."

En liten stund senare.

Jag tog god tid på sig att betrakta det nylända. Sedan sa han:

"Okej, det här blir bara konstigare. Vad är det nu om?"

"Du ska äntigen få veta varför du är här." sa en man (dommaren). För 684 år sedan, i en härgård, blev det ett gräll mellan varulavar, häxor, vampyrer och  älvor. Dom bråkande om villka som var starkats, smartast eller helt tängket bäst. Älvor och varulavar tog varandras parti och så med häxor och vampyrer med. Så det blev ovavgjort. Men, det hans en människa där inne. Din farfars mammas morfar morfars farfar pappa." Han tog en paus för att andas.

"Eh, va?" sa jag som var ganska förvirad.

"Men han kunnde inte välja." förtsate dommaren. "Då blev det övernatuliga vesenen arg och splitrades. Och så har det förtsat. Först nu har det kunnat se på varandra igen. Så, nu ska du välja sida."

"Men vad händer när jag har gjort det då?" Sa jag.

"Det vinnade paret, regerar över dom andra." sa han lungt.

"Vänta, så jag ska bestämma över flera generationer öde?"

"Ja, så kan man säga."

Det började klarna för mig.

Jag kom på att jag kanske kan utnytja tillfället.

"Så, jag väljer den som lyssnar och gör som jag säger." Sa jag. 

"Fan..." viskade Isaac. "viste att han skulle säga nåt sånt."

Ännu lite senar:

"Tiff, får jag berätta att jag är här för min flickvän?" sa jag?

"Jag är ledsen. Men nej. Det här här bara mellan oss." sa hon

"Men jag går väl till skolan och så?"

Tiffany bet sig lätt i läppen.

"Nej... vi kan inte reskera nåt."

"Men om jag träffar Maja här då? Ulv kan vara med mig!" försökte jag. "Jag lovar att inte säga nåt om det här till henne! Jag skulle tycka att du och Grimm skulle vara lite bättre en det andra..."

Tiff så plötslig mycket gladare ut.

"När jag tänker efter så... ja, det går jätte bra." Bara om du inte säger det här till Isaac eller Jess." Sa hon och fnitrade till.

"Visst!" sa jag och tog upp min mobil och sms:ade Maja att hon skulle komma till härgården.

tio minuter senare:

"Kevin! Jag har försökt nå dig i en dag!" sa Maja och gav mig en stor kram.

"Em, jag hade ingen täkning..." Ljög jag.

"Det är helt ockej."

Plötsligt så hon lite rädd ut.

"Varför är vi här?"sa hon och tittade sig omkring.

"Eh..." jag kom inte på nått. 

"Asså Kevin, vad är det med dig?" sa Maja. "Säg som det är nu. Du gillar inte mig, eller hur?"

"Jo! Men jag kan inte berätta vad det är.." sa jag

"Jag visste det, du är som dom andra!"

"Men!" Jag han inte mer en att börja meningen.

"Jag gör slut." sa hon. Nu märkte jag harr hon blev tår ögd.

"Nej Maja, du för står inte!" sa jag desperat. Men jag kunnde nästan lista ut svaret själv.

"Förklara då!" Nu hörde jag gråten i hennes hals. Jag viste nte vad jag skulle säga. 

"Jag kan inte..." sa jag.

Hon vände om och sprang iväg.

"Bra gjort, Kevin." sa jag till mig själv.

Jag satte mig på gräs mattan. Ulv kom  fram och satte sig brevid mig. Där satt vi i nästan tjugo minuter.

Sen det ringde till i min mobil. Jag tog upp den och såg att jag hade fått ett mms. Från Maja.

Hon hade glippt av håret.

 
Jag gick in i härgården. Jag mötte Tiff och bad henne att telepotera mig och Ulv till mitt rum. Hon gjorde det utan att fråga.
När jag väl var uppe satte jag mig på huk vid Ulv och så:

"Och nu, vad kan hända nu om jag bästämer?

Del 4: Inbrottet

Vi åkte till Palatset, men där fanns två läskiga bottvakter vid ingången.

"Hur ska vi komma förbi dem?" Frågar jag

"Jag kastar lite ägg på dem, så förjer dem efter mig och du kan ta dig in. Jag kommer efter dig sedan."

Sagt och gjort kastar han äggen på dem.

Och dem blev inte LIITE sura.

Man Day är snabb och lyckades säkert villa bort dem.

Jag skyndar mig in i Palatset.

När jag är framme vid portalen och precis ska gå in kommer Day springande.

"Den kan bara ta en person i taget och eftersom BOTTARNA är efter mig så hinner portalen inte ladda om. Du måste gå in. ÅK hem!" Sa Day.

"Jag vägrar! Jag vill inte åka utan dig-"
Då tog han mig i famnen och tryckte sina läppar mot mina.

Trots att Bottarna kom i rasande fart. Och det var det härligaste ja någonsin varit med om.

"Stopp i Konungens namn!"

"Kungen!" Skriker Day och knuffar mig mot portalen.

Kungen rusar fram och griper tag i Day. 

Jag går in i portalen medan Kungen kedjar fast Day.

"Nu, pojke, bler det arkebusering!" Väser han.

Det är med gråten i halsen som jag tar mig hemåt, förtvivlad över att behöva lämna Day kvar.

...

Fortsättning följer på fredag. Då är det sista delen.

Imorron (tror jag), ska jag lägga ut som en blogg hisoria om huner spelen (ettan). Här kommer lite smakprov! Och titta inte om du ska läsa eller se THG.

Foxface (fangirlar typ henne!)

Katniss (Fangirlar hennes båge! Och hon har en fläta som ligger på ryggen!)

Som ni kanske ser är det en ny header!    Igen... Men jag blev inte nöjd med det förra. Men nåt jag undrar är om jag ska endra lite utsende på bloggen? 

Japp. Det var det. Men fråga om det är något. Eller komentera.

(Jag skulle börja stayla om en sim. Men jag har faktist inte ändrat nåt en...)

Sorry att jag inte hr laggt ut del 2 av Övernatuligt val. Men den familjen är på en annan dator. SÅ därför kommer den någ ut n'sta lördag...

(Random bild)