Del 2: Framtiden

"Aj! Vad f*n hä... åh!" 

Jag hade ont i huvudet, men det jag såg var så coolt, att jag tystnade.

Allt såg så annorlunda ut. Husen såg ut att vara gjorda av glas, och allt var så ljust stt det nästan bländade mig. Det såg nästan ut som en framtidsstad.

Jag fick syn på en kille som stod en bit bort och bestämde mig för att fråga honom om hjälp.

Han visade sig vara väldigt trevlig, trots att han såg konstig ut.

"Var kommer du ifrån?" frågade han.

"Twinbrook. Var är jag någonstans? Är det här en dröm?" svarade jag.

"Detta är framidens Twinbrook" svarade han. "Fast nu kallas det Oasis Landing"

"Framtiden...? Men det kan inte stämma, man kan inte resa i tiden"

"Jo, Kungen kan, men det är förbjudet för alla andra. Kom med mig, du måste gömma dig"

"Vad händer annars?"

"Du blir avrättad genom arkebusering"

Vi skyndade oss hem till honom.

Vi måste hitta andra kläder åt dig, så du passar in, men du får sova hos mig tills vi kan få hem dig"

Jag fikc låna en t-shirt av honom att sova i.

"Vem är egentligen den där kungen?"

"Det vill du inte veta. Han är väldigt elak och hemsk och har extremt dålig klädsmak"

"På vilket sätt är han elak?"

"Han är en diktator, och han torterar och dödar de som gör uppror eller säger emot. Du måste akta dig för bottar också, de lyder honom"

"Men vilket år är det?"

"År 2498"

"Shit! Jag känner mig gammal, från 2013"

"Klockan är mycket och du behöver sova"

"Du är inte min mamma!" säger jag men ler när jag säger det. 

Och sedan somnade jag direkt. Den konstiga sängen var skön och jag fick inte ryggskott trots att jag trodde det först.

Morgonen därpå tog vi en taxi in till stan. Taxin SVÄVADE!!!

När vi kommit fram till köpcentret fick jag nya kläder och ny frisyr och det visade sig att killen (som hette Day alla Legend-fans) var riktigt intresserad av mode och det var roligt, för hemma anses sådant (att en kille gillar mode) "gayigt" vilket jag aldrig fattat!

Plötsligt kom två BOTTAR! in i affären och ropade "INSPEKTION! Ställ upp er på led!"

Jag kände hur Day frös till bredvid mig och jag kände hjärtat slå fortare, medan jag tyst viskade "fan!"